41
öppningen krökte sig en lång ung man med ett blekt, knotigt ansigte, ur hvilket ett par djupt liggande ögon glödde fram, som när vatten ligger och glittrar i botten på en grop. Den inträdande gick med långsamma steg och svängande rörelser fram emot skrifbordet, såg på det skrifna arket, som låg framme, och frågade:
— Hvad gör du för slag?
— Å, jag skrifver hem. Det är den gamla vanliga historien. Du vet — mamma är religiös och — Ja, du känner till det där.
Den tilltalade rörde alvarligt hufvudet upp och ner och mumlade några ofattbara ljud. Det var tydligt, att han kände till samtalsämnet och ej ville gifva sig ut på hal is. Med öfverrocken igenknäpt och hatten i handen satt han fortfarande i soffhörnet. Det såg ut, som om han hade något annat på hjärtat, men ansåg tillfället olämpligt att komma fram därmed.
Grane hade börjat gå fram och tillbaka på golfvet. Nattrocken var uppfläkt, och de långa skörten fladdrade omkring honom. Han såg ett ögonblick på den andre:
— Vill du inte taga af dig rocken?
Den besökandes ansikte antog plötsligt ett uttryck af dold lustighet, och hans ögon glänste hastigt till, medan de tjocka läpparna lindrigt krusades.
