55
Han hade visserligen inte tenterat, men det var detsamma! Han hade fattat ett beslut.
— Hvad var det för slag?
— Ja, det var detsamma. Det ville han inte säga nu. Men framdeles skulle han tala om det …
— Inte säga nu? Hvad är det för prat? Hade han sagt A, skulle han väl säga B också. De voro ju gamla vänner allihop.
— Ja, det förstås. Men tillfället var inte riktigt lämpligt.
— Var det inte lämpligt? Hvarför var det inte lämpligt?
— Ja, om de nödvändigt ville veta det, så … Han hade beslutat sig för att slå presten ur hågen.
— Det var förbannadt förståndigt. Bravo, lefve Grane.
— Han bad dem låta bli att skämta. Det var en alvarsam sak, och det hade ej skett utan smärta …
— Skål, du gamla hedersgalosch. Hvad fan skulle du bli prest för?
Då satte sig Schultz rätt upp i stolen och sade lugnt:
— När har du beslutat detta?
— Nu i kväll. Jag lade brefvet på posten, strax innan jag gick hit.
— Till dina föräldrar.
