60
som en förebråelse och kändes, som om han genom detta bref stälts ensam vid början af en väg, hvars fortsättning han icke kunde urskilja.
Modern skref, att det smärtade både henne och fadern djupt, att deras son öfvergifvit den bana, som det varit hans föräldrars hopp att se honom beträda. Men ännu mer smärtade det dem, att orsaken härtill tycktes vara den, att han ej längre stode qvar uti sin barndoms tro, utan kommit in på egenrättfärdighetens och själfklokhetens vägar.
Och hon bad honom om en sak: att han i denna fråga ej skulle lita på sig själf, utan tala vid någon, som kunde upplysa honom bättre, än hon med all sin kärlek förmådde. Ty jag vet väl — stod det — att du af dina fattiga föräldrar fått intet, när du ej af dem lärt att hålla dig till det ord, som ensamt kan vara en lykta på alla dina vägar. Vi förmå så litet, men vi bedja för dig alla dagar, och du må ej förundra dig öfver, om det käns tungt att veta, att alt hvad vi lärt dig, nu skall trängas undan och glömmas för främmande lärdom och blifva till intet nyttigt.»
Och hon bad honom att vända sig till en professor i teologi, om hvilken han alltid talat med vördnad, och gifva honom del af sina tvifvel. Han skulle kanske kunna föra hans tankar in på den rätta vägen.
»Gud hjälpe alla» — slöt brefvet — »att
