efter bestämda regler, men husmodern bestyr om fördelningen däraf. Vidare är det kvinnornas arbete att laga maten, att bereda skinnen, att öfverkläda kajakerna och kvinnobåtarna därmed, att sy kläderna samt allt annat husligt arbete. Dessutom tillkommer det dem att bygga husen, slå upp tält och ro kvinnobåtarna, när familjen är på resa.
Att ro en kvinnobåt var åtminstone förr långt under en fångares värdighet, däremot tillkom det familjefadern att styra den. Nu kan man dock oftare se män sitta och ro i båtar, isynnerhet som legda af européerna på deras resor. Har man väl lefvat sig in i deras lif, gör det ett stötande intryck att se dem som sådana i stället för i sina stolta kajaker, som äro och bli förutsättningen för deras tillvaro och som de därför icke böra försumma något tillfälle att öfva sig i bruket af. Hvarje verklig storfångare håller sig dock ännu för god till att gå i en kvinnobåt annat än som styrman.
Ligger familjen på renjakt, är det naturligtvis männen, som skjuta renen, medan det ofta tillkommer kvinnorna att släpa de skjutna djuren till tältet, och detta är ett ansträngande arbete, hvarunder de kunna visa mycken uthållighet.
Den enda fångst kvinnorna i allmänhet idka är augmasæt- eller loddefångsten. Denna försiggår på försommaren, då lodden — ett slags betfisk — vanligen kommer till kusten i så täta stim, att man kan ösa upp den i kvinnobåten. Man håller då på så länge, tills man anser sig ha nog till vinterförråd; om det än är aldrig så mycket kvar, bryr man sig då icke om mer. Lodden beredes genom att utbredas öfver stenarna och bärget till torkning; att se till den och, då den är torr, stufva tillsammans den är också kvinnornas arbete.
Ibland hjälpa de till vid fångst af säl, när dessa
