koloniföreståndaren eller de höga herrarne vilja ge tillåtelse, helst hvarje vecka. I de andra byarna dansa de i grönländarnes egna hus.
En sådan grönländsk bal tar sig målerisk ut med det af tranlampor halft upplysta rummet och de många människor, unga och gamla, hvilka dels agera, dels stå som åskådare i täta grupper utmed väggarna och uppe på britsar och bänkar, alla i sina färgrika dräkter. Där är en blandad rikedom af skönhet och vackra former bredvid den mest iögonfallande fulhet. Och så därtill denna sprittande glädje och deras öfverlägsna och gratiösa färdighet. I allmänhet gå benen ofta så hastigt, att man har svårt för att följa deras rörelser.
Musiken var förr mest viol, nu har dragspel också börjat bli allmänt.
Af andra förströelser må, som en af de förnämsta, nämnas kyrkogången. Isynnerhet tycka de, att salmsången är utmärkt rolig, och kvinnorna äro så begifna därpå, att de äfven vid andra tillfällen kunna roa sig därmed.
Fullt så intressant som kyrkogången tycka dock kvinnorna det är att vara i butiken. När öppningstiden närmar sig, kan man till och med under snöväder om vintern se dem stå samlade i klungor längs väggarna utanför och vänta på att ögonblicket skall komma, då dörren till paradiset går upp och de kunna få störta in och fylla boden. De flesta af dem ha ingenting att köpa; de tillbringa de timmar butiken dagligen är öppen dels med att se på alla de europeiska lyxvarorna, isynnerhet tyger och halsdukar, dels med att kurtisera handelsbetjänterna och dels med att säga alla slags mer eller mindre grofkorniga kvickheter och föra nojs.
Alldeles ofantlig blir tillströmningen hvarje sommar, när det nyss med fartygen har kommit nytt lagar af varor från Europa; då befinner butiken sig hela dagen i ett
