Sida:Eskimålif.djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
156
TOLFTE KAPITLET.

hörde, att de hade en bok, fingo vi fatt i en, som var tryckt på grönländska och danska; och likaledes i två skrifvelser, som voro affattade på samma språk, begagnande dem, lyckades vi ändtligen göra begripligt for dem, hvad det var för saker vi hade med, och fingo två af dem till att följa med oss att hämta några af sakerna, då vi icke kunde bära alltsammans allena.

Då Terkel och hans broder ville resa ut till Godthaab, skulle Peter och jag vänta här på den båt, som skulle hämta dessa fyra män till Godthaab, Otto (missionären) hade visserligen sagt till mig, att jag skulle vända tillbaka direkt till Umanak, men jag ville hellre vänta och följa dem till Godthaab, emedan min betalning skulle bli högre.

Efter att hafva gjort tecken till de två, som skulle följa med oss för att hämta de medförda sakerna, gingo vi tillsammans med dem och Terkel och hans broder ner till våra kajaker och började draga ut ur kajakerna hvad vi hade med oss, de två voro mycket glada för sakerna, vi hade ju också med oss många olika saker, bland annat fem rågbröd och två flaskor, hvari det var vin.

Då vi vände om för att föra sakerna till tältet, önskade vi först Terkel och hans broder en god resa hem och gingo därefter ifrån dem, då vi kommo till spår uppe på land, berättade jag Kristiansen och Balto, att det var mina och mina reskamraters spår från i sommar, då vi voro här i juli månad på renjakt, och visade dem fjället Akuliarusiarssuk, berättade dem, att mina reskamrater hette Conrad och Fredrik och att vi där hade skjutit fem renar.

Då vi kommo nära tältet, började lappen ropa hurra, jag stämde in med, då herrn (löjtn. Dietrichson) såg, hvad vi hade med oss, blef han också synbarligen mycket glad, och alltsammans fördes in i tältet, hvarefter de strax började koka kaffe i en stor panna.

Då kaffet kokte, drucko vi det och åto oss mätta, sedan drucko vi punsch. Då de ville gå till hvila, sade de till oss, att vi skulle komma in, och gåfvo oss en sofpåse, hvari där kunde vara tre man, och i den skulle vi sofva tillsammans med den gamle lappen.

Min följeslagare (Peter) ville icke ligga i påse tillsammans med honom, och jag hyste också litet vidskepelse