tvifvel — att det icke har ledt till hälsotillståndets förbättring, har jag däremot alls inga tvifvel på.
Västländingarne äro emellertid fortfarande mycket naturliga med hänsyn till att blotta sig. Många damer göra visserligen försök att dölja sin nakenhet, när en europé kommer in; men jag har en rädd aning om, att detta mera är affektation, som de antaga att vi tycka om, än verklig blygsamhet, och när de upptäcka, att vi icke sätta synnerligt värde på deras försök, lägga de också bort dem. De ha för öfrigt föga blygsamhet gentemot sina landsmän; hör blott hvad den hederlige Hans Egede ser sig nödsakad att upplysa om dem i detta afseende och hvars sanning jag af egen erfarenhet kan intyga: »De blygas icke», säger han, »att i andras närvaro och åsyn göra sin nödtorft o. s. v. Hvarje familj har en balja stående framför sitt rum, hvaruti de kasta sitt vatten, och det samma blifver, reverenter taladt, stående, tills det stinker, alldenstund de använda det till att lägga sina skinn uti, som skola beredas o. s. v.» Man kan häraf bilda sig ett begrepp om, i hvilka paradisiska förhållanden dessa lyckliga människor lefva.
Håret, som är korpsvart, styft och rakt, likt hästtagel, låta männen växa vildt. På ostkusten klippa de det i regeln icke, ja, det anses till och med för farligt att förlora något däraf; i stället hålles det gärna bort från ansiktet med ett snöre eller grimma. Ibland hittar man dock på att klippa barns hår, men då måste dessa fortsätta därmed i hela sitt lif och därvid iakttaga bestämda, besynnerliga formaliteter. Så bli bl. a. öron och svans skurna af deras hundar som valpar. Järn får icke komma i beröring med håret, som därför sågas af med käkbenet af en haj.
Kvinnorna binda upp håret i en topp på hjässan. Detta går så till, att det samlas och stramas tätt
