Sida:Eskimålif.djvu/292

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Slutord.

Kasta vi nu till afsked en blick tillbaka, hvad ha vi då sett? Vi ha funnit ett af naturen högt begåfvadt folk, som i sitt ursprungliga tillstånd lefde godt och trots sina fel stod på en mycket hög moralisk ståndpunkt, kanske högre än vår egen. Men tack vare vårt kulturarbete, vår mission och våra produkter äro både dess materiella villkor, dess moraliska ståndpunkt och dess samhällsordning bragta i ett sorgligt förfall, och hela folket tycks invigdt åt undergång.

Och ändå har det, som vi sett, behandlats mildare än något annat; vår ursprungliga bevekelsegrund för att komma till landet var att göra de infödda gagn, missionen börjades och ledes fortfarande af entusiastiska och varmhjärtade män, kanske mer än vid någon annan mission. Och den regering, som vakar öfver detta ödesdigra kulturförsök, har mer än någon annan i världen sökt att efter bästa förstånd styra det hela till de inföddes nytta. Måste icke detta ge oss en allvarlig varning? Men se vi oss omkring bland andra naturfolk, är då icke öfverallt frukten af européernas och missionärernas beröring med de infödde den samma?

Hvar äro indianerna? Hvar äro de fordom stolta mexikanerna, hvar äro Perus högt begåfvade inkas, hvar är Tasmaniens urbefolkning, och huru står det till med Australiens vildar? Snart skall icke en af dem vara i