bjuder mig att älska och upplysa, om jag det förmår. Jag förutsätter då det fall, som icke inträffar, att I alle woren enige, woren bestämdt sammanlänkade till en enda kedja. Jag bekänner, att detta wore mycket: men dock icke nog, för att wara tillräckligt. En större kedja omkringsträckes Eder, och I ären fångade. Den lilla kraftiga massan kringrännes af en större kraftig massa. Jag förutsätter mer. Jag antager, att I ej så hastigt kunden öfwermannas. Men, gode, enfalldige Norrmän! Huru länge skullen I kunna motstå? Skulle Edert ringa antal stå så, under wapen fjettradt, och år efter år förminskas, under det inga armar plöjde Eder jord? Skullen I stå och se Edra skogars willebråd kringflyga Eder, men ej hafwa tid att lägga det till marken, emedan fienden stode öfwer Eder, emedan hans kulor hotade Edra skyttar? Huru länge skulle
