erfarit: och sådan hon nu är, måste hon nödwändigt wara ännu en tid, till dess werlden förändrar gång och gestalt. Den regering, som ej wille antaga den gällande statskonsten, skulle antingen wara nog stark att trotsa henne, eller ock skulle den störta sig sjelf och sitt land. Jag kan ej gifwa Eder klarare begrepp i detta ämne, än om jag skulle säga: att hwad Egennyttan är i smått, det är Statskonsten i stort, ty desse äro för öfrigt till natur wida åtskilda. Det war Statskonsten, som upphöjde Bonaparte till Kejsare; det war ock hon som störtade honom, emedan han slutligen icke aktade hennes fordringar. Det är genom statskonstens konstiga spel, som ett krig i den ena werldsdelen kan wara orsaken till krig i den andra. Nu skall detta besynnerliga mäktiga wäsende aldrig tåla, at I blifwen ett sjelfständigt folk. Det har en gång beslutit, att I skolen
