med oss: och om I woren Swenskar, skullen I handla på samma sätt som wi, eller handla oklokt för Edert eget wäl.
I förstån mig ju? Om jag, såsom enskilt man, trodde Edra försäkringar, skulle jag dock ej wåga göra det i egenskap af statsman, ty statskonsten hwilar ej på klaraste, säkraste Tro, utan på klaraste, säkraste Förstånd. Och utan förringande af andra, måste wi alle medgifwa, att Engelsmännen hafwa det bästa statsförstånd, emedan de owedersägligen under en längre tidrymd uträttat de största saker med sin statskonst.
Jag har således nu, förbländade Norrmän, beswarat min första fråga: Hwad wiljen I? Jag har omkullkastat Edra djerfwa förhoppningar, i det jag bewisat, att I ej kunnen blifwa ett sjelfständigt folk. Jag har bewisat, att Eder wilja är förhastad, emedan den är delad, och
