— Jo, jo — medgaf Volgenaus gäst — Tollstadius har ju varit föremål för fiskalisk aktion, och det både inför konsistorium och kämnersrätten, för att inte tala om den särskilda kommission som var tillsatt. Han är känd pietist och Dippelian.
— Så är han, och likväl lär han vara en sannt gudfruktig herde, som intet ondt vill åstadkomma. Vi kunde nog behöfva en ny upplaga af hans predikningar. Jag tror det kunde vara ett vinstgifvande företag. Om den saken skall jag tala med Petter Momma.
— Hm, hm! — lät det från Russwurm, hvilken fortfarande visade sin obenägenhet för den nye, kraftigt uppträdande boktryckaren, men som dock visst icke ville neka att i sin låda mottaga och sälja hvad denne kunde upplägga.
Han talade likväl ej gärna om den nye innehafvaren af Werners tryckeri, hvarför han återförde samtalet till dagens tilldragelse och uttryckte sin förvåning öfver att så mycket folk i hast kunnat samlas.
— Alla kunde de ändå inte ha varit samlade på Guilletmots kaffehus — sade han.
— Visserligen inte — genmälde Volgenau — men jag såg tillräckligt många misstänkta figurer på Riddarhustorget, som nu är vårt egentliga skvallertorg. Och då löjtnanterna med hvar sina anhängare rusade ut från kaffehuset, vardt det i hast lifligt i Kyrkbrinken. Dagdrifvarne
