Sida:Ett varningsord 1912.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 27 —

tsar Alexander den i Finland kommenderande ryske generalen uttryckligen, att han icke kunde påräkna ytterligare förstärkningar. Hade Sveriges hela reguljära arme, eller 52,000 man, blifvit använd i Finland, och reservformationerna, eller 30,000 man, fått öfvertaga försvaret af våra föga hotade väst-och sydgränser, så, hade kriget ofelbart tagit en lycklig vändning, ehuru Ryssland då var i förbund med Napoleon.

År 1826 kunde tsar Nikolai glädja sig åt en armé om bortåt 700,000 man ständigt färdiga fälttrupper. Men då han två år senare förklarade Turkiet krig, kunde han ställa en operationsarmé af endast 106,000 man mot turkarnas 140,000 soldater. Mot dessa illa organiserade och dåligt ledda trupper kunde ryssarna icke vinna någon afgörande framgång. Och likväl vågade kejsaren icke bevilja sin generals fordran, att numerären skulle höjas till inemot 200,000 man, emedan Österrike sammandrog 80,000 soldater vid. sin sydöstra gräns.

När polska upproret utbröt i slutet af 1830, förfogade polackerna öfver en öfvad fältarmé om 60,000 man, som i farans stund genom folkuppbåd svällde ut till 130,000. Mot dessa kunde ryssarna i februari följande år ställa endast 113,000 man. Det berodde på andra, för polackerna olyckliga omständigheter, att de icke segrade.

Och hur var det, när Krimkriget bröt ut! Då hade Ryssland samlat 200,000 man vid Östersjökusten, 140,000 ansågos nödvändiga i Polen, 180,000 hade dragits till Bessarabien och blott 50,000 stodo på Krim. Icke förr än sommaren 1855, eller mer än ett år efter krigsutbrottet, lyckades Ryssland till Krim sammandraga 170,000 man. De allierade hade då 185,000 man på platsen. Ryssland kunde icke förjaga en jämförelsevis så obetydlig armé från sitt område.

I rysk-turkiska kriget 1877—78 gick det på samma sätt. Vid gränsens öfverskridande uppgick operationsarmén på den förnämsta krigsskådeplatsen till blott 150,000 man, och mobiliseringen skedde stegvis. Mer än två månader efter krigsutbrottet stodo blott åtta infanterifördelningar i Bulgarien, en styrka, som vid denna tidpunkt förstärktes med ytterligare