— 42 —
ändå omöjligare är det naturligtvis att utbilda värnpliktiga till högre befälsgrader.
Häri ligger ett af de förnämsta skälen hvarför utbildningstiden för vårt infanteri måste höjas.
Kostnaderna härför äro jämförelsevis obetydliga i förhållande till den oerhörda fördelen att i krig kunna fördubbla vårt infanteri. Och på infanteriet hänger, som vi sett och och ideligen se, i nutidens strider, i vida högre grad än någonsin förr, det sista afgörandet.
Men icke blott därför, utan också med hänsyn till karlen i ledet måste infanteriets utbildningstid förlängas. Rekrytskolan är nu så kort, att man för att inprägla endast de nödvändigaste färdigheterna för uppträdandet i fält under sommaren har att välja mellan två utvägar: antingen att totalt slopa någon viktig utbildningsgren eller ock att genomgå hela programmet på bekostnad af grundligheten. Under alla förhållanden stegras de fordringar och ansträngningar den värnpliktige måste underkasta sig i långt hastigare tempo än hans fysiska och intellektuella utveckling tillåter.
Vi få icke heller glömma disciplinen eller det medvetna underordnandet under en förmans vilja. Ingjutes den i en handvändning eller genom en rad af föreskrifter? Ånej, äfven den kräfver sin tid och kryper fram och växer sig in i medvetandet endast genom dagligt och långvarigt umgänge och intim bekantskap mellan befäl och trupp. Äfven om tiden varit tillräcklig att slå i sig alla de mekaniska färdigheterna, skulle hären icke förmå att tillkämpa sig en seger, ty den spänning af alla kroppsliga och andliga krafter, en nutida strid innebär, bemästras hvarken med blotta kunskaper, eller aldrig så glödande hänförelse — den öfvervinnes endast och allenast af en fast disciplin. Lär oss icke vår egen historia, särskildt i Gustaf Adolfs och de Pfalziska kungarnas krig, hur lätt en massa skingras som agnar för vinden, om ledaren icke håller den orubbligt i sin hand, och om truppen icke med blindt förtroende och omutlig lydnad ser upp till honom! Och att en liten, helgjuten hop, som med
