Sida:Euphrosyne - Samlade dikter I.djvu/12

— 11 —

Och såg jag lundens mogna dadlar gunga,
Jag var ej sen at skörda hvad jag såg;
Och der jag hörde näktergalar sjunga,
Jag drömmande i doftrik skugga låg;
Och vaknade, då jag var fullsöfd vorden,
Och gjorde åter hvad i hågen föll.
Att jag var fri och säll, visst mången finner;
Ach! för ett högre mål mitt hjerta brinner!

Konungen.
Hvad skulle du väl säga, om den man,
Du söker, på din första stig du fann?

Reprobus.
Om det är du, jag säger blott de orden:
Låg mig få bli din tjenare! — Men är
Du ej den störste Kung på hela jorden,
Jag åter, långt från dig, min rensel bär.
Ty lätt du inse bör, att, när jag bjuder
Min styrka ut, som är min största skatt,
Jag ej för ringa pris den skatt vill sälja:
Sjelf fri, jag blott den friaste kan välja.

Konungen.
Jag strax tillstödjer dig hvad du begär;
Ej nästa timma mer min egen är. — —
Om du mitt öde och ditt eget kände,
Du till din moders boning återvände
Och der, i dunklet af ditt palmetjäll,
Såg lifvet svinna likt en sommarqväll.