Den här sidan har korrekturlästs
Med en myrt i munnen;
Hennes namn var Harmoni,
Ifrån Mozart kom hon glad,
Bar ock, på sitt myrtenblad,
Sångarn hit på stunden.
Alltid söng du säll, Pipi!
Vårens glada symfoni;
Men den fina vingens gull
Hvilar re’n i grafvens mull!” —
En Pensé, som ljuset blid,
Höjde sist de orden:
”Ack, hvi är det skönas tid
Städs så korrt på jorden?
Hvila vingen, nöjets Alf!
Men ur urnans kalla hvalf
Hvart är anden gången?
Vet du nu i Englars chor,
Der med Haydn säll du bor,
Bättre hem för sången?
Säkert är du, Glädjens vän!
Af den ljufva
Harmoniens himladufva
Till din Mozart förd igen.”
