DEN SEXTONÅRIGA EBBAS ROMAN.
.
Ett högländskt thema rikt varieradt blifver
Af Walter Scott; dock mer idylliskt skrifver
Du din Roman, förr än af ödets Norna
I mörka gåtor du dess tydning fått.
Du tecknar taflan, och i spegeln målad,
Af phantasiens majsol öfverstrålad,
Din känsla, svärmande i vårens dalar,
Hjeltinnan blir i hvarje äfventyr.
När idealet af din verld du skådar,
En själ, som skyldskap med din själ bebådar,
Du liknar, i mystèren af din smärta,
En blyg Madonna, som i tårar ler.
I hoppets vår, af näktergalar sjungen,
En blomma, ur ditt eget hjerta sprungen;
Med himlarnas saphir på bladen gjuten,
Du helgar åt den första kärleken.
Din dröm, en saga lik, från österns lunder:
I kretsen sluten af förtrollningsunder,
En ny Sakontala, du uppenbarar
Ett blomsterspråk i dina ögon blå.
Din goda Engel heter: Oskuldsfriden;
Med sälla minnen ifrån barndomstiden
Och vingar, glänsande som morgonstrålen,
Han sväfvar öfver skriftem rena blad.
