MOSAIK-TAFLA från MOSEBACKE.
.
Som en daggskål återstrålar
Ljuset, länt af morgonskyn,
Så i miniatur jag målar
Taflan för min häpna syn.
Solens klot, i purpurlågor,
öfver dunkla ekars topp
Speglad öfver Ejstra-vågor,
Som en eldkolonn, går opp.
Stadens hvimmel hvilar,
Sänkt i slummer än;
Men, när dagen ilar
På sin thron igen,
Öfver jorden strömmar
Hoppets glada mod,
Med de gyldne drömmar,
Ur den klara flod.
Riddarholmens tempelspira
Skildtvakt står vid hjeltars ben,
Helgonbilder fenstren sira:
Morgonrodnans återsken.
Herrligt stadens hvita öar
Opp ur dimmans töcken stå;
Rundomkring de klara sjöar
Sina silfverarmar slå.
Klippans malm hörs ljuda,
Sänkt från mödans arm,
Att åt Södern bjuda
Klangen ur sin barm.
