Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 119 —

   Allt sig rör, och andas
   I ett brokigt lif:
   Stort och smått här blandas
   I mitt perspektiv.

Präktigt Kungastaden prålar
Inom horizontens ram.
Ner vid bron matrosen skrålar,
Lastar af Vest-Indiens kram.
Stålprydd vapenskaran blänker
Längst på Lad’gårdsgärdets plan,
Och med färgrik pensel stänker
Solen molnens ljusa ban.

   Re’n kastellets flagga
   Svajar, blå och gul;
   Roslagsskutor vagga:
   Der ur väfda skjul
   Landtlig rikdom lyser,
   Mjölk så hvit som snö;
   Der på däcket myser
   Ros från Häfverö.

O! hvad enkel storhet glimmar
I den höga Kungaborg!
Hvimlande hur’ folket stimmar
Öfver gator, hamn och torg! —
Myran flyr att bördan bära,
Hvar och en har fått sitt strå,
Och, hvad drönarne förtära,
Trefna bin insamla få.

  Hvilken tropp af qvinnor
  Med heroisk ton!