Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 137 —

NYÅRS-NATTEN.

Åter i tidernas brusande haf
Sista sekunden af året har skridit.
Fader! så flydde de stunder jag lidit,
                Den fröjd du gaf.

Herre! åt Dig öfverlåter jag mig,
Önskningens hopp, hvarje tanka och vilja,
Blifve mitt hjerta likt vårdagens lilja
                Öppet för Dig!

Syskon och vänner! o Fader! för dem
Höjs detta tårfulla, bedjande öga.
Skyddande Fader! O, se från det Höga
                Mitt barndomshem!

Heliga skatter det bär i sin vård;
Fjerran från dem vike sorgen och smärtan!
Blifve dess hydda, för trofasta hjertan
                En tempelgård!

Stöd den, som vacklar, förbarmande Gud!
Lifvet mig fattar, så mörkt liksom griften.
Gif mig till tröst, under vexlande skiften.
                Min lyras ljud!

Tag den ej åter! hon är ju en skatt,
öfrig ännu på min törniga bana.
Himmelens gryning hon lärde mig ana
                I jordens natt.