Hvi räds du för trollen? Du känner Guds ord.
Du blåser ditt horn, och du vallar din hjord
Om qvällen i solgången åter till byn, —
Som sparf under skyn. Tusslullerilu!
Om sönda’n här vandrar mång’ blomstrande mö
Till kyrkan i helgdagens drägt, som en snö;
Men ack, i min fattiga valltröja klädd,
Så blir jag ock hädd! Tusslullerilu!
Så tung är min barndom. Jag tänker, en gång
Får Vallgossen följa trumpeternas sång,
Stå grann uti ledet, och skyllra gevär
I Konungens här. Tusslullerilu!
Se’n kommer jag hemåt med plym i min hatt;
Då myser hvar mö åt soldaten så gladt —
Men vänta, är gossen i flickornas smak,
Då först blir han rak. Tusslullerilu!
Hej, lustigt i skogen, du klingande sång!
Den fattige gossen blir karl ock en gång,
Och styrkan hon kommer — se, då får jag bröd:
Det har ingen nöd. Tusslullerilu!
