Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 158 —

Fördubbladt de Himmelskas ynnest blef röjd
                I hyddans famn:
Der ljudade redan, med välkommans fröjd,
                Lill’ Frides namn!
I vaggan sött slumrade Idugans son;
Små elfvorna flägtade mygg derifrån.

Och karleken log, under trohetens bön,
                Vid Huldas bädd,
När natten sig höljde i mantelen skön,
                Med stjernor klädd;
Då sväfvade Freijer, i drömmarnas vår,
Kring Hulda, med rosor i guldlockigt hår.

Snart sjufaldt och sjufaldt, vid dagningens rand,
                Af lian bröts
Den axrika skörden; mång’t sädesband
                Af Freijer knöts.
De sträckte sig vida kring gärden och strand,
I gyllene råga ur Skördgudens hand.

För Idugan lyste nu himlen så ljus,
                Han såg dit opp; —
Då hördes en stämma, ur vindarnas sus
                I lindens topp:
”Den lönar, som fågeln på luftvägen när
Och menlösa liljan i dalarna klär.