Den här sidan har korrekturlästs
— 162 —
Han vill min lilla hjerna anförtro; —
Men hvarför’ skall det lumpna skräpet bo
Inom ett lusthus och spöka?
I en roman jag ens ej tittat har,
Mitt hjerta är den bästa boken.
Om tiden något äfventyr mig spar,
Hvad jag lär skratta åt den token,
Söm ville böja knä för mig en gång!
Då straxt på dörren med ett hurtigt språng
Jag flög, som fågeln ur buren.
Nå, är din målning färdig? Mitt porträtt
Så troget som min spegel härmar?
Om själens täcka tittelblads-vignett
Till skriftens innehåll sig närmar;
Så läse hvem, som vill, i denna skrift!
Åt ingen christen själ, förr’n jag blir gift,
Originalet jag gifver.
