Den här sidan har korrekturlästs
— 163 —
FARMORS PORTRÄTT.
.
När själen är i himmelen, känner
kroppen icke tyngden af sina bojor.
Fru Cottin.
”Säg, hvart så glad du ilar,
Som vid en Engels hand?” —
Till kojan der, som hvilar
Vid klara insjöstrand.
En yppig tid ej prålar
Inom det låga tjäll:
Ur fromma ogon strålar
En stilla sabbathsqväll.
Haf andakt i ditt sinne,
Kom, se min helgedom!
En Gumma bor derinne,
Som dygden glad och from.
Nig djupt för silfverhåren!
I lifvets skumma dal
Den Gamla räknar åren
Med nio tiotal.
Lägg fem dertill; hon äger
En vacker lefnadstid!
Dock mer, än åldren, säger
Dess glada sinnesfrid.
Ur länstoln fåfängt hindrar
Du Gumman, rask och kry,
Hvars blick som stjernan tindrar,
Att till ditt möte fly.
L 2
