Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 165 —

Säg, hur’ ditt lif, en Saga,
Du lärt att fatta rätt?
”Jag lärt, att aldrig klaga,
Nöjd med Guds delningssätt.

Jag Man och Barn begråtit,
Men ser Guds hand deri;
Se, till min vård han låtit
En Dotter ogift bli.

När hennes hjerta delar
Min hyddas enslighet,
I flit och ordning felar
Ej lugn förnöjsamhet.” —

Hvad fröjd, när s’en hon talar
Om Barnbarns-barnen små!
Men, när i granna salar
Mot okänd verld de gå.

Ej Farmor ville byta
Sin koja mot ett slott,
Ej mot all jordens yta
Den frid, af Gud hon fått.

Af vishet prydd, hon blickar
Emot sin jubelfest:
Dödsengeln Herren skickar
Liksom en vänlig gäst. —

Gif mig i ord och lära
Ditt rena hjertelag,
Att, styrkt af Gud, så bära
Båd’ glad och mulen dag.