Blott skådar bilden af sig sjelf,
Men ej sin bror, sin like!
Snart eller sent hans egen barm,
Som vintrens hed, blir kall och arm.
Hell dig, du själens nattviol
I Herrans blomstergårdar,
Ber Kärleken, Guds andesol,
Ditt lif i skuggan vårdar!
Min själ, vid aftonstjernans glans,
Infläte dig i dödens krans!
