Dig, o, Konstnär! min beundransgärd.
Men när Diktens ros för stunden blommar,
Evigt skall din rika sommar
Sprida tjusfulit sin förtrollningsverld
Till hvars bröst i Nordens lunder;
Och så länge Konstens under
Bildrikt i det skönas tempel stå,
Skall ditt namn till efterverlden gå.
