Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/210

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 204 —

CARTESII HUFVUDSKÅL[1].

Se, den hufvudskål, som fordom verldssystemer innebar,
Som för Gustaf Adolfs Dotter sina läror tolkat har!

Nu, som basilisken, stirrar ögongropen dåren an:
Allt är säljbart här på jorden, döden ock är handelsman.

Under pannans svarta bågar brann geniets gudalån:
Nu, hvem aktar mig, bland skräpet i ett sterbhus, gömd i vrån?

Snillets thronpell har jag varit: underbara trådar här
I mitt hvalf har ljuset spunnit till sin väfnad, fin och skär.

Blixtrande en gång mitt öga spanade i etherns våg,
Och med tankans skarpa örnblick bortom tidens gränsor såg.

Kretsen under Empuréen syntes fordom mig för trång:
En omätlig själ härinne följde stjernan i dess gång.

Djerf, i skådning sänkt, jag sade, tryggad vid förnuftets lag:
”Gif mig rörelse och ämne, — och ett verldsallt skapar jag.

Dock hos Gud, som verldsidéer stoftet gaf, jag källan fann
För all vishet: sanningsstjernan klarast i dess spegel brann.

____________

  1. Såld på en Auction i Stockholm, men sedan återsänd till hans fädernesland.