Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 226 —

TIGGAR-GOSSEN.

Ensam och förglömd jag ilar
öfver hedens dunkla stig,
Vid hvar sten och buske hvilar
Skuggan, gömd att skrämma mig —
Gud! som hafver barnen kär,
Se till den, som liten är!

Mamma slumrar ner i mullen,
Hör ej gossens klagan mer;
Hyddan öde står på kullen,
Kulna vindar hvina der,
Och i vinternatten lång
Ljuder ulvens klagosång.

Fordom, fordom ljöd derinne
Aftonpsalm vid spishällns brand,
Då för barnets glada sinne
Sörjde flitig modershand.
Ingen spinner och mig ger
Nja helgdags-kläder mer.

Ingen suckar, då jag gråter,
Ingen glädes, när jag ler;
Då jag går, att komma åter
Ingen hjertlig röst mig ber —
Ack! så ensam under skyn
Går en tomte blott i byn.

Skynda, ila! snart du hinner
Någon vänligt öppnad dörr;