Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 247 —

            Ooh dess hemlighet
            Han lärt i böljans sal:
Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!

Fattar dig en ljuf, omätlig längtan,
Lifvets vemod i Nordens bröst,
Fly till sången; i dess milda trängtan
Talar aningens dolda röst.
            När på himlens fält
            De blyga stjernor gå,
            Ljuder harpan gällt
            Och genljud svarar då:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!” —
 
Wilhelm rörde harpans gyllne strängar,
Och en flägt, lik en stråle, for
Darrande kring nejdens blomsterängar,
Öfver böljornas skymningsflor.
            Mången sommarqväll
            Vid harpans väna klang,
            Se’n på grönan häll
            Med Necke-lill’ han sang:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!”

Hoppets ljus på blanka harpobågen
Freyas öga i natten göt,
Brages ande öfver dunkla vågen
Som en sörjande svana flöt.
            Djupt i Wilhelms själ
            Som Nordens längtan bar,