Lekte ve och väl
Vid harpans andesvar:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!”
Snart blef Wilhelm ryckt från fadersborgen,
Necke-lille ej hördes mer;
Men då hjertat klagar tyst i sorgen
Barndomsengeln i drömmen ler;
Hviskar än så glad
Vid strängaspel och sång;
”Minns, hur’ Necken qvad
Vid Östersjö engång —
Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå.”
I hans hydda leka nu så roligt
Glada barn, liksom Elfvor små;
Hvarje strängspel, med hans själ förtroligt,
För de späda han höres slå.
Sångens hulda Gud
Derinne tyckes bo,
Sjunger dessa ljud
I helig barndoms tro:
”Vill du rik genom lifvet gå,
Så lär dig sångens gudakonst förstå!”
