Du finner” — en röst han förnimmer —
”Låt kämpen få hvila i svärdfallen krets
Vid ärans förbleknade skimmer.
Gå, Ynglingamod,
Med fäderneblod,
Att viga åt striden din bana,
Då krigsljuden skallande mana!”
Den nattliga syn,
Lik töcknet i skyn,
Vid strimman af dagningen flydde.
Snart ärans och bragdernas vinkande sol
I striden för ynglingen grydde.
Blott sagan är qvar
Från forntida dar,
Och täljes de vintriga qvällar
Om Jägarn på kampebergets hällar.
