Från ringmurens häll
Den höstliga qväll
Ej syns någon tindrande stjerna;
Men snart vid stockeldens fladdrande sken
Ser Jägarn en glänsande Tärna.
Med klädnaden grön
Af sammet så skön
Beströdd ut af klara demanter,
Hon vandrar på klippornas branter.
Snart Jägarns gevär
Till lågan hon bär,
Så noga det Bergfrun betraktar,
Då hörs hennes röst i den nattliga vind:
”En skatt mera dyrbar jag vaktar.
Se, stenkumlets graf:
Der, gömmes en glaf,
Ja, många från kämparnas dagar,
Jag dig till det bytet ledsagar.” —
Att hämta sin skatt
I vålnadens natt
Flyr Jägarn, då möter hans öga
En grånad Rese, med pansar och sköld;
Bland skuggor af furorna höga
Sin stålklädda harm,
Sin väldiga arm
Han ynglingen hotande sträcker,
Ett afbrutit svärd honom räcker.
