Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/273

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 267 —

Men glöd med glöd blef i hvarannan gjuten,
Hvart qval förgick,
Och suck i suck försvann —
I blick från blick
Af magisk natt omfluten
Hvar ljuf mystèr i säll förklariug brann.

När än din bild i drömmens famn jag smeker
Mitt namn i välljud på din tunga hörs,
Hur’ värmande din kyss bland liljor leker,
Der hjertat, gömdt för Dig, af kärlek rörs! —
Men lärkan lik, som sänkt från skyn, försvinner
Till nästet ner, än lika varmt det finner,
Dock ej deri
Den vän, som fjerran flytt ...
Min fantasi
Sitt hjertas öcken hinner —
Och villans tjusning blir i qval förbytt.

Dock, ljufva plåga, som i lutan klagar!
Du är mig kärare än stojets flärd,
Fast ej du byter i sekunder dagar,
Du målar dem ifrån min sällhets verld.
Der höjer hjertat, — att sitt qval fördela,
När ej dess pulsar mer i lågor spela,
Bröst emot bröst,
Och hoppets dag är slut, —
Sin soloröst,
Likt dalens philomela,
Och älskar Dig, tills det har klappat ut!