Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 281 —

BABELS-TORNET.


Länge en tempelresning sig höjt och höjer på jorden:
    Murargesäller i kapp flitigt arbeta derpå;
Ingen af dem förstår Byggmästarens mening; men alla
    Tro sig dock vuxne att se in i hans djupaste plan.
Derföre träta de jemt; och allt, hvad den ene har uppbyggt,
    Rifver den andre på stund ner, till det mesta, igen.
Fast deras flygtiga lif ej mer, än i hafvet ett sandkorn,
    Till det verket förslår, kifvas och äflas de så!
Och när, ensam på stranden af Styx, den åldrige Charon
    Vinkat ned i sin båt hela den tvistande hop,
Fylles dess lediga plats af andra gesäller, som genast
    Börja vid halfgjordt verk, liksom de förra det gjort;
Något de lemna deraf i behåll, och mura ett stycke
    Sjelfva dertill: hur’ stolt klättra de opp deruppå!
Villigt de offrat sin kraft, och tro att fulländningen nalkas;
    Knappt dock en smula de nått högre från jord, än förut:
Alltid vandrarens blick, oväldigt betraktande, märker
Huru litet ännu färdigt af byggnaden är.