Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
THILDAS MORGONDRÖM.
När vårens sky i rosenvågor strömmar
Och sången flyr på ätherns böljor opp,
Då uppenbara sig min känslas drömmar
I en romans om hjertats barndomshopp.
Jag sjunger ej om stadens slott och fäste,
Som trona högt i fjerrans dunkla blå;
Nej! mera tjusar siskans lilla näste,
Som kärleken har byggt af löf och strå.
På klara spegelfloden flyr min julle
Bland hvita svanor, smekt af vestans dans,
Och skimrande, bland lindar på en kulle,
Min hydda ler i morgonsolens glans.
Hvem bor derinne? Hulda Echo! svara,
Hvem väntar mig i detta låga tjäll?
Just den, som kan mitt hjertas dikt förklara
Och bilda verkligheten lika säll.
