HÖST-BETRAKTELSER.
De våta, kalla vindar skaka
Sitt vemod öfver furans topp,
Och Sångarslägten flyr tillbaka,
Ej mera säll af dagens hopp.
Den svänger af, i skilda flockar,
På luftens våg till fjerran strand.
Flyn! flyn! Ännu engång er lockar
En vårvind opp till Nordens land.
Förr skuggans hvalf, den mörka lönnen
Med gulnad hjessa härjad står;
Blott den af klasar höljda rönnen
Af höstens pust sin rodnad får.
Re’n Ceres sina håfvor gjutit
På hvarje fält, som skördar bar,
Och mödans son belöning njutit
För sina tunga mullvadsdar.
Den kulna dimman drar sin slöja
Omkring Naturens ljusa själ;
För stormen träden ödmjukt böja
Sin krona, bjudande farväl.
Ännu bland glesa löfven klagar
En afskedsdrill, ett återljud
Af fordna känslor, njutna dagar,
Af ungdomslifvets rosenskrud.
En bild af saknaden och smärtan,
O, Höst! går fram i dina spår,
