Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 66 —

Sitt tempel Diana har öppnat, och kallar
De tappre att pröfva sitt glädtiga mod:
I skogarnas dunkel re’n jagthornet skallar
Och lofvar förfriskning i morgonens flod.

Hvad tusenfallt echo bland klipporna vaknar,
Som fröjdfullt upprepar dess krigiska sång!
Blott Flora än slumrar; fast Maj henne saknar,
Hon drommande hvilar i dvalan så lång.

Men gyllene facklan han sänker i dalen:
Då slår hon opp ögat så menlöst, och ser
Sin bild ner i källan; i skuggan af alen
Han kysser Huldinnan, som rodnande ler.

Och tusende stämmor i lunderna fira
De sällas förening vid fjärilars dans,
När Kärleken snart och Zephirerna vira
Kring ungdomens tinning sin rosiga krans.