Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 84 —

BOFINKEN.

En konstnär i naturen,
Åt Walland stod min håg;
Till myrtenkusten buren,
Armidas park jag såg.
Men ack! den kan ej stilla
Hvartenda själs-begär;
Hvad hjelper ock att drilla,
När hjertat ensamt är?

Så söng jag, helt allena
I en acacie-häck:
Då kom min Papagena,
Så fjäderprydd och täck;
Hon satt sig ner att plocka
På kragens fina spets,
Se’n visste hon mig locka
I en förtrollad krets.

Der lekte kupidoner
På kullens blom-tapet,
Der tydde alla toner
En salig hemlighet.
På elfen-lyror spelte
Najaderna vid strand,
Och mellan sig de delte
Korallens perleband.

Men när i salens krona
Det sista ljuset brann,