§ 4. Komma twenne til ting eller rådstufwu, och sökia af giäldeneren sina betalning; then ene hafwer ena förpantning i gemen på all ens ägendom, then andre på en wissan förskrefnan pant, warande begge panter på eno tinge, eller eno rådstufwudag, eller af ingom thera tilförne, inteknade, niute tå then ene förträde til sin wissa utnämda pant, til thes han förnögd blifwer: skiuter theraf något öfwer; komme thet the allmänna förpantningen tilgodo: är allmänna förpantningen förr inteknad; hafwi hon för then senare förträde til all then ägendom som finnes ther intekningen giord är, som uti 1 och 15 §[1] förmäles.
§ 5. Hafwer någor ena blotta förskrifning, eller underskrefna räkning utan pant, och låter the samma intekna ther giäldenärens gots är belägit; hafwi sådana intekning för andra fordrande förmon, som sig samma gots, hus, eller tomt hafwa förskrifwa, men icke intekna, låtit, kommande öfwerskåttet them androm til godo. Hafwer någon tilförene wunnit domarens, eller befallningshafwarens införsel i något gots; ägi tå han witsord fram för alla andra, som iord, hus, eller tomt eij förr intekna låtit. Dela twenne om betalning utur eno gotse, huse, eller tomt, som ey af någrom thera inteknad är; niute tå han förträde, hwilkom iorden förpantad är; framför then andra, som skuldbref utan pant hafwer. Lösöra pant behålle then, som honom i handom hafwer til thes han sina betalning fått til ränto och hufwudstohl: skiuter något öfwer; gifwi thet ut them androm skuldfordrandom til godo.
§ 6. Nu kan then ene hafwa sin pant lagligen inteknadt, och then andre undfår sedan befallningshafwandens införsel; ägi tå äldre intekning witsord och förmon: är införslen äldre, grundandes sig på dom, eller partens egna bekiännelse; niute tå sina införsel til godo, om the sin emellan komma at strida.
§ 7. Allastads ther man niuter laga qwarstad uppå fast, eller lös ägendom, skal then i rättenom angifwas, ther thens skyldigas ägendom är belägen, och wederbörligen inteknas, så framt han niuta wil förträde för andra skuldfordrande, som sedermera sig intekna låta.[2]
§ 8. Konungens rätt går framför all intekning uti thens
skyldigas ägendom ifrån then tid skulden begynt och sammandragen
