Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
260
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

åhrligen förskrifwas, fordras eller tagas. Tager någor mera, eller räknar ränta på ränta; hafwe förbrutit all ränta, och böte tiugu daler til the fattiga.

15 §. Ränta på förstreckt godz eller wahror beräknas effter godzets wärde then tid thet förstrecktes, och effter thet wärde gifwes sex af hundrade åhrligen, ther eij mindre ränta betingad är.

16 §. Nu kan skuldbref med bägges samtycke på thet sätt förnyat wara, at skälig upwuxen ränta är til hufwudstolen slagen: ther må sedan alt samman för hufwudstol räknas och förräntas; men eij för åcker eller oloflig ränta på ränta anses.

17 §. Then winnest som kommer af et rätt och lagligen slutet köp, eller »loflig handel, bör icke under åcker förstås; eij eller ther wiss godseränta emot interesse på utlänta penningar sålunda förskrifwen är, at thet ena emot thet andra, ehwad thet är mera eller mindre, upgå skal. Utfäster någor loflig ränta, och therhos underkastar sig något wite, ther han med betalningen längre uteblifwer, än långifwaren then umbära kan; thet skal fast stånda och icke för åcker anses. I hwad mål aftal och förening slutes med wisst wite emot then som bryter, gälde thet han som bröt, och stånde eij thes mindre hwad slutit och aftalt war.

18 §. Är någor förstreckning i penningar giord; men ingen ränta förskrifwen: ther må then eij eller til förelagdan förfalledag fordras. Men följer eij tå betalningen, och warder gäldenären ther om med witnen påmint, eller lagligen sökter; betale ränta til sex af hundrade ifrån then dag han sålunda tiltaltes. Samma lag ware för then gäldenär, som ingen wiss dag til betalningen utsatt, eller sig förbundit wid anfordran at betala.

19 §. Är fordringen stridig och kommer under domaren; tå dömes then som förstreckning undfick, at gifwa ther å förenämda ränta från then dag han i hufwudsaken swarat hafwer. Men är ther ingen wiss och ren summa, innan then förordnas af domaren; tå betales ränta från then dag domen föll.

20 §. Nu är förstreckning til wiss tid giord, och ränta ther å förskrifwen; wil tå gäldenären förr än förfalledagen kommer, hufwudstolen med ränta til then tid betala: stånde honom som förstreckningen giorde, fritt, om han thet emottaga, eller full ränta intil förfalledagen effter skuldbrefwet fordra wil.