§ 6. Giftwuxen iungfru, som til godt förstånd och wetenskap kommen är, och kan något förwärfwa, eller spara, hafwi ock macht, ändoch hon under förmyndares wärio är, at giöra testamente om thy som hon rätteliga äger, och efter lag tillåtes; så framt thet ock skier friwilleliga, utan förledande, och af skiäliga orsaker.
Cap. III. Om wilkorligit testamente.
§ 1. Giör någor wilkorligit testamente; hålles tå samma förordning fullkomligen och framgent til alla sina stycken och wilkor, som således lagligen i testamentet upsatta och giorda äro, så wäl af them som först testamentet bekommet hafwa, som af theras efterkommandom, uti hwilko slächte och led the ock wara kunna.
§ 2. Wari förthenskul hwariom och enom tillåteligit, at giöra til sine slächts och huses heder och wälstånd, så wäl såsom i andra tillfällen, ena ständig förordning; at barnen, eller the andre arfwingarna icke skola hafwa macht något således i testamentet lemnat gots, hus, fruchtbart kapital och hufwudstohl, eller andra kosteliga lösöra, som igenom nyttiande icke förtäras, at dela, förminska, eller förytra, utan man efter man låta sig nögia med ther af åhrligen flytande nyttone.
§ 3. Hwar någor af efterkommandom felar, och giör emot the wilkor som testamentsgifwaren förskrifwit hafwer; förfares tå med honom som testamentet förordnar: eller ther icke något therutinnan i synnerhet förmäles; wari icke thes mindre plichtig efter lag och billighet testamentet at efterlefwa, at hans goda upsåt och wilie som testamentet giordt hafwer, therigenom icke må komma at lida, eller testamentet therföre rubbas och mista sina kraft: hafwandes altså ingen störra macht och rättighet uti wilkorligo testamente, än sielfwa wilkoren klarligen medgifwa och uttryckia: mågo icke heller andre, såsom föreskrefna åtniutara skuldfordrare, eller mågar och sonahustrur begära eller sökia annan rätt och förmon, än sielfwa testamentet efterlåter, och thes nyttiare uti theras lifstid årligen theraf kunnat och bohrt hafwa.
§ 4. Icke heller må någor åtniutare igenom sitt förseende eller brott förfördela andra uti samma testamente delachtiga, och the som med tiden, efter testamentsgifwarens föreskrefna wilkor, theruti hafwa någon rätt och nytto at förwänta.
