Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/586

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
572
URKUNDER TILL

icke omröres, om wittnen, hwilka lagligen äro kallade, med samma straff skola ansees, hwarföre wore önskandes sådant kunde expressis verbis införas. 3:o Effter intet expresse finnes statuerat om ringa och små criminalährender, såsom injurier, slagzmåhl, öfwerwåld på land:- wäg och annars ägor, må contumaciter afdömmas, enär den swarande parten effter laga skedd citation sig icke infinner, uthan motwilligtwijs undanhåller, hwaraf offta sker, att sådane måhl ena tinget och rätte gång effter det andra opskiutes, hwarföre wore nödigt för dommarens underrättelse, om i slijkt fall med desse och flere ringa criminalemåhl i förmågo af processen bör stricte procèderas, och om således äfven med lönskeläger kunde förfaras, då swaranden opsåteligen förwägrar sig att inställa, och ifrån comparition sig afhåller, på det justitien dessmedelst eij må blifwa oppehållen. 4:to Circa finem hujus § förmäles, att enär en contumacie dom är fallen, och käranden eller swaranden icke wijdare uthföra saken för rätta, skall wid häradzrätten den förra beläggas med 3 daler och den senare 2 daler silfwerm:t. hwarwid man förnummit, det parterne uti sådane måhl offta förenas, och således intet komma till tings, uthan for bekåstnad och tijdspillo skull blifwa aldeles borto, i synnerhet de, som lång wäg till tinget hafwa, och då saken af ringa wärde kan wara; dy förfrågas i underdånighet, om icke sådanne böther allmogen till lindring häreffter må tillgifwas.


Ad § 3:m.

I anledning af den 3:ie puncten hemställes i underdånighet, att i fall häradzrätten nödgas for sakernes widlöfftighet och der mångt finnas interesserade, till extraordinarie ting opskiuta ährender angående landzkiöp, om icke då wid den händelsen de succumberande böra extraordinarie rättens bekåstnad bestå och godtgiöra.


Ad § 4:m.

Wid slutet af denne punct förmäles om de böter, hwarmed parterne uti stadzrätterne belägges för widlöfftigt skrifwande, och wore önskeligit, att sådant missbruk wed häradzrätterne, hwarest tijden ibland wäl behöfwes, medelst något straff hämmat och förekommit blefwo.