öfwerens», hwilcket och så är observerat i förordningen af den 2 augusti anno 1727, ty utom begifwande må ej en part stängias ifrån beneficio primæ instantiæ, utan hwad som i oträngt mål blifwit opskutit, eller och aldeles förbijgångit, må åter till häradzrätten remitteras, och häradzhöfdingen för slijk wårdzlöösheet fällas att betala till begge parterne tijo daler silfverm:t, hälften åth hwartera.
§ 4[a]. Häradets andel af sakören, som ej äro rättens ensaak, måtte lagmannen draga försorg om, att de inflyta i häradzkistan. [b]. Elliest som här sättes, att i apellerade saker, theruti ett mindre brått kommit, som af sielfwa saken sitt uhrsprung fådt, må bråttmålet föllja saken åth, och lagmannen dömma öfwer dem båda; altså och ehuruwäl sådant har sin grund i förordningen af åhr 1727 § 4, lijkwist och emedan twifwelsmål kan upkomma, hwilka brått, som hafwa sitt uhrsprung af sielfwa saken, måge ansees för ringare eller för större, lärer wara nödigt till undwijkande af confusion, sampt till att förekomma, att det den ena lagmansrätten kan ansee för ett mindre brått, en annan lagmansrätt ej må ansee för ett större brått, det en wiss regell sättes, huruledes de så kallade mindre brått skola wara beskaffade, där lagmansrätten dem med sielfwa saken skall afgiöra.
Lagkommissionens svar.
§ 1 . Lagcommission har rättat sig efter thet, som härtils warit brukeligit.
§ 2. Lag befaller ej, at thetta skall skie, utan lämnas lagman sådan frihet, som härtills warit brukeligit.
§ 3. Detta tyckes til justitiens befordran tiena, som lagen innehåller, ty den, som ej will giöra rätt, samtycker sällan, at det, som af häradsrätten blifwit förbigångit, skall af lagmansrätten afgiöras,
utan will heldre til tidsens utdrächt, at det skall remitteras tilbaka igen til häradsrätten, och altså tyckes ej böra på förbijseende detta ankomma.
§4[a]. Cronofogden drifwer in och skaffar dem till häradskistan, vide 2 cap. 7 §. [b]. Man kan ej sätta ut alla casus, utan komma de an på en beskedelig domares ompröfwande, men elliest wisar slutet af denna §, att större brått äro the, för hwilka man ej med pengar böta må – – –.
