Cap. 4.
§ 1. I ställe för »skiälig misstancka» kan »skiälig anledning» sättias, ty så lijtet en missgiärning kan kallas skiälig, så lijtet kan en misstancka kallas skiälig, utan är en contradictio in adjecto.
Lagkommissionens svar.
§ 1. Skiälig misstanka synes i detta fallet wäl kunna här stå, at det skall wara en misstanka, som har skiäl med sig, eller en violenta præsumtio, och är mer expressivt än »skälig anledning».
Cap. 5.
§ 1. Såsom tingstijma å landet blifwit i föregående 2 och 3 cap. uthsatt, så synes och nödigt, att rättegångstijma uthsättes för rätterne i städerna: Twenne måge rättegångstijmor wara i staden, den första ifrån tiugunde dag juhl till rötemånadens begynnelse, den andra ifrån rötemånadens slut till julens begynnelse. Under rättegångstijma hwar dag ifrån kl. 8 till 12 böra rätterne wara tillsammans, så länge någon rättegångssaak är oafgiord. Eho det försummar böte, hwarom cap. 9 i denne balck förmäles. Samma böter ware rätternes betiente undergifne; och ware det de öfriges i rätten ensaak. Under vacancen måge ochså förefallande criminalmåhl företagas. Dessutom som i cap. 2 och 3 i denne balck är infördt, att gudztienst skall hållas, då häradz eller lagmansting hålles, så må ej heller förbijgåås, att då stadzrätterne första gången om åhret sig sättia, må och gudztienst hållas, hwilket med kyrckioordningen och öfligit bruk är enligit. Här är infördt, att rätten skall dömma öfwer de måhl, som efter lag eller särskilte stadgar ej till annan rätt höra; men här är förbijgångit att uthsättia, hwilka de måhl äro, som höra till andra fora och jurisdictioner, och än mindre forum för hwart undantagit måhl uthsatt, som dock både domare och parter till rättelse nödwändigt bör uthsättias, hälst som en part ej kan hafwa sig alla särskilte stadgar angående jurisdiction bekante.
§ 2. Utom den dombok, som till Hoffrätten sändes, bör och een skrefwen och underskrefwen dombook hoos rätten förwaras. Där detta ej införes, kunde någon af det, som i cap. 3 § 5 finnes, men
