andra parten äfwen munteligen swarar, och domaren efter sakens öfwerwägande slut däruti fattar. Uppå hwilket sätt alla af parterne hemma uptänckte chicaner förswinna, och rättegångssaker till skyndesammare sluth kunna befodras, än nu skier, då widlyftige skriftwäxlingar i bruk äre. Uti hwilket alt jag refererar mig på mitt ingifne memorial, som är remitterat till justitiædeputationen, däruti de inkast, som emot den gambla swänska processens återställande kunna giöras, äro uptagne och beswarade. Men det är och blir wist, at ehwad uthwägar måge uptänckias, kunna aldrig rättegångs widlyfftigheeter förkårtas, där icke skriftwäxlingar afskaffas och i det ställe munteligit föredrag återställes, lijka som ännu på häradztingen skier. [b] Men om ändteligen skriftwäxlingar skola bijbehållas, är högst angelägit, at sådant ej introduceras wid landzrätten, utan blifwer allenast wid stadzrätten, dock ej så at det restringeras till en skrifft på hwardera sijdan, som här säges, utan att replica och duplica hädanefter, som ännu brukeligit är, tillåtes, aldenstund där eij genswar tillåtes på swar, kan eij domaren ärhålla tilräkelig kundskap om saken.
§ 2. [a] Där sättet [är?] at rationer genom skriftwexlingar skola fortsättias, är uprop nödigt, som här uthsättes. Men det, at saken ej skall företagas, då parten på första comparitionsdagen sig infinner, är emot Rättegångsförordningen af åhr 1695 § 2 och 12, och länder till justitiens uppehåld. [b] Försummar någondera parten fölljande uprop eller kommer oberedd tillstädes, så må wäl därföre bötas, men samma böter ej tillfalla dommaren, ty at han ej lyder, utan wederparten, och måge samma böter i dommen öfwer hufwudsaken honom tillärkiännas.
§ 3. De böter, som här utsättes, måge aldeles intet tillfalla domaren, utan parten i domen tillärkiännas.
§ 4. Den här pr[ä]tenderade vidimation, som ochså i den nya taxan blifwit infördt, är aldeles onödig, aldenstund ingen domb fästes på copior, utan på originaler, och är således detta en ny gravation för parter, som dessutom äro nog graverade.
§ 5. Här står, at ej må något inblandas i parternes inlagor, thet till saken ej rätteliga höres, wid böter af 5 daler, 10 daler eller och mera, som domaren skiäligt bepröfwar. Där rättegångssaker finge munteligen ageras och någonthera parten i sitt tahl eller swar något inblandade, thet ej till saken rätteligen hörer, så kunde domaren
