Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
246
ANMÄRKNINGAR MOT FÖRSLAGET TILL RÄTTEGÅNGSBALK

eller ciämnärsrätt dagen efter det dom är afsagd, sedan lösen är ärlagd, böte, som här är utsatt, målsägandens ensak. i

§ 7. Wäl kan hända, at mången ej finner sitt tillstånd at uthlösa domb, som i de här opnämbde instantier blifwit afsagd, därföre lärer och wara skiäligt, at ingen emot sin willja förbindes den at lösa. Men på det at ingen uti rätterne må beswäras at renskrifwa det, som ej utlöses, kan detta som ett expedient brukas, at den, som will hafwa domb uthlöst, bör præstera lösen, innan at dommen renskrifwes, då ingen hwarcken på den ena eller på den andra sijdan däraf någon olägenheet har, och de här uthsatte böter således onödige. Skulle deremot det inkast giöras, at där domarne ej föruth renskrifwes, kunde hända, at då alla efteråth begiära uth dheras dommar emot ärlagd lösen, kunna betienterne ej hinna med at renskrifwa domarne, at icke fatalia förr löpa till ända; så swaras därpå, at då domar icke ihopa samblas till at på en gång upläsas, utan hwar domb publiceras, då han färdig blifwit, är ingen olägenhet på någonthera sijdan sig at föreställa.

§ 10. [a] Härwid lärer wara nödigt det at tilläggia, at ehuruwäl en domare tillåtes at förklara sin domb, må han dock ej den samma ändra.

Äfwen och må det tilläggias, at ehuruwäl den ena parten appellerat, må dock den andra parten ej wara betagit at på sin sijda sökia förklaring.

§ 11. Wijd det här förmäles, at förklaring må gifwas öfwer domb, som wunnit laga kraft, må detta tilläggias, att där förklaring innehåller något sådant gravamen, som dommen ej tydeligen uthsatt, må den graverade fritt stånda, däremot at appellera, eller där sådan förklaring af Hoffrätten gifwes, däremot at sökia beneficium revisionis, som Kongl. Maij:ts bref till Swea Hoffrätt af den 5 november 1694 innehåller.


Lagkommissionens svar.

§ 1. Ehuruwäl 1695 åhrs procesordning tillåter wad emot de interlocutorie resolutioner, som binda i hufwudsaken, så äro doch sedermera genom 1718 och 1728 åhrs approberade förordningar faststält, at ingen sak bör klyfwas och styckas, så at en quæstion går instantierne igenom, och den andre hwilar imedlertid, hwarigenom