Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
247
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

hela sakens ändtelige afgiörande skulle i många åhr uppehållas; som och är befunnit i förra tider [händt] wara, utan äro allenast i bemälte förordningar förbehållit at få betyga missnöje emot et sådant uthslag. Men man bör ej gå från första instancen, förr än hela saken afgiord är, då han wid öfwerinstancen får anföra hwad han hafwer så emot interlocutorie som definitive dommen. Ingenting kan [binda] mer i hufwudsaken, än när 2 wittnen äro gode, ärkiände emot en person; ty de [uthgiöra] fult bewis emot honom; men ändå är ej parten tillåtit at med sådane witnesmålstwister gå förut til högre rätt, utan måste han först afbida slut i hufwudsaken; hwilket är befunnit ganska mycket befordra sakernas slut.

§ 2. § är så inrättad, at domaren har tilräckelig underwisning, huru han skall förhålla sig, när parterne med twistige räckningar förekomma. Men ej kan man sådanne reglor, som her Abrahamsson närmare [angifwer], i lagen införa.

§ 3. [a] Som pluraliteten af rösterne giör i alla saker decision, så följer af sig sielf, at om pluraliteten finner lagen mörk, rätten då förfrågar sig. Och altså när ingen pluralitet går ut på at giöra förfrågning, så skier den ej.

[b] § tyckes wara tydelig och klar, och giöra tilfyllest.

§ 5. [a] Mundtelige resolutioner kan domaren ej hindras at gifwa för skyndesamheten skull, och ej lider parten derwid, effter han får den skrifftelig ut, när han thet begär.

[b] Parten måste afhöra domen och när han sielf eller genom fulmächtig sig ther til ej inställer, länder det til domarens despect at publicera domen för bara wäggarne.

[c] § är inrättad efter berörde resolutioner på 1723 åhrs beswär i anseende til häradsböterne, hwarmed är en annan beskaffenhet än med cämnärsrätterne, som stadogt sitta. Elliest har parten ej altid straxt penningar hos sig til domlösen.

§ 7. Hwad i denne 7 § är projecterat, grundar sig på förra förordningen, 1695 åhrs procesordning och wanlig praxin.

§ 10. [a] Thetta följer af sig sielft.

[b] Detta är honom ingenstädes betagit, och altså är det honom tillåtit [med] det generale tilståndet, at parten får söka förklaring öfwer domen.