§ 11. I anledning häraf kan tilläggas thet som finnes i 30 cap. 2 §. Innehåller förklaringen något sådant, som eij är i utslaget tydeligen utsatt, tå må honom wad theremot tillåtas.
Cap. 25.
§ 1. [a] Här talas wäl om appellation ifrån definitive domb, men förmäles ej om appellation ifrån interlocutoriedomb, därwid kommer det i consideration, som redan wid cap. 24 § 1 anfördt är. [b] Äfwen förmäles och om appellation ifrån häradzrätts uthslag öfwer husesyn på prästebohl, frälse- eller skattehemman, men gåås förbij at uthsättia, hwarest beswär må anföras emot häradzrätts utslag öfwer husesyn på boställen, cronerusthåld, eller andra cronohemman.
[c] Här sättes fatalia appellationis ifrån häradzrätt till lagmansrätt 4 dagar, som elliest efter lag i cap. 38 Tingmålabalken LL äro 8 dagar. Och som ingen orsak är at förkårta de härtills af lagen förunte fatalia, utan fast mera skiäligt, at de blifwa, som härtils warit, på det at den, som finner sig graverad af häradzdommen, må så mycket bättre råderum hafwa hoos sig sielf, och med andra at öfwerläggia, antingen han må därwid förblifwa eller däremot till lagmansrätten appellera; altså lärer wara trygg[ast], at fatalia appellationis ifrån häradzrätt till lagmansrätt hädanefter som härtills blifwa åtta dagar, efter det domen fälles, hälst som ingen förmenas straxt at appellera.
[d] Här uphäfwes stämning till lagmansting, och i det ställe sättes, at den, som wunnit, bör hoos häradzhöfdingen underrätta sig, om dess wederpart appellerat, och därpå utan stämning eller kundgiörelse till lagmansting komma. Detta är ett nytt beswär, som oförskylt påbördas den parten, som wunnit, där dock sielfwa billigheten fodrar, at den, som är missnögd med dommen och will däruti sökia ändring wid annan rätt, han bör därom kundgiöra sin wederpart, hwilket beqwämligast på det sättet låter sig giöra, då han uthtager stämning på honom till lagmanstinget, hwarpå begge parterne kunna sig beredde till lagmanstinget infinna, och den ena så wäl som den andra wetta tijd och ställe, därest de sig skola infinna. Uthi oträngt mål synes ej nödigt at giöra ändring uthi gammal lag; fast nödigare är det, efter som Rättegångsförordningen af åhr 1695 § 1 innehåller, at till stämning till lagmansrätt tarfwas högst sex weckor, det
