R.: Ney, men om iag i mitt testamente will gå utländsk arfwinge aldeles förbij, kan iag giöra det.
4 § bifólls, tillika med Prästeståndets begiäran, at den, som beredt sig på några påminnelser, och har dem för sig skrifteligen, måtte dem till Cammarrådet Wulfwenstierna ingifwa, emedan Ständerne eljest onödigt wis hindras.
18 Cap.
Wid 4 § uplästes Hr Lilliegrens anmerkning, at om den närmaste arfwingen försummar at tala å testamentet, eller föga förstår det giöra, eller är intalter at lemna det, eller ey har förmågan eller wiljan at uthföra saken som sig bör, det en annan i slächten til honom närmast må testamentet påtala, i anseende til den fördehl honom kunde i framtiden därigenom tillfalla, om den förre påtalte och wunno testamentet.
R.: Såsom en fiermare icke har rätt at tala på arf, så länge den närmare är till, så kan och en fiermare icke giöra åtal på något testamente, när. den närmare därmed sig åtnöija låter eller sin rätt icke lagligen bewakat; eliest skulle på klander å testamenten ingen ända blifwa.
§ want bifall.
19 Cap.
Wid 2 § giorde Lagman Gref Gyllenborg den anmerkningen, at wid slutet måtte tilläggias: »thär icke konungen förklarar henne för myndig».
Men som Lagcommission wiste med åtskillige skiäl, at det är bättre, at mö står under förmyndare, af hwad ålder hon och wara må, så bifölles § sådan som den är projecterad.
Wid 3 § påmintes, at enkia måtte hafwa förmyndare, till dess hon fylt tiugu fyra åhr.
R.: Aldenstund enkia är förmyndare för sina egne barn, så wore det orimligit, om hon sielf skulle hafwa förmyndare, men om hon intet kan wårda godz sitt etc., tå bör hon under förmyndare ställas, som 4 § innehåller.
3 § bifölls.
Uti 4 § i stellet för ordet »han» skall sättias »then»: »tå bör then under förmyndare ställas»
